Andreas R Andersson

Andreas R Andersson är född 1982 och är utbildad vid HDK-Valand Högskolan för konst och design i Göteborg, Konstfack – University of Arts, Crafts and Design samt Kungliga konsthögskolan i Stockholm och har visat sina verk i Europa, Kina och USA.

Andersson är baserad i Arvidsjaur i Norrbotten och arbetar i sitt konstnärskap främst med storskaliga och platsspecifika installationer skapade av upphittat material. Hans verk bär på en politisk udd där aktuella samtidsfrågor vävs samman med historiska skeenden och levd erfarenhet.

Andersson har visats i separat- och grupputställningar bland annat på W139 i Amsterdam, Nederländerna, Nordica Studios i Kunming, Kina och Periscope i Salzburg, Österrike. Han har tilldelats ett flertal stipendier och genomfört residens bland annat i Kina, Sydafrika och USA.

På Göteborgs Konsthall medverkade han i utställningsprojektet Untitled 2020 med en fiktiv digital utställning som kan ses här.

Burnout

Andreas R Andersson medverkar i grupputställningen Burnout. A Burning Crust on Life Support (We Are Not Supposed to Be Here) är ett verk som Andreas R Andersson utvecklat under en tioårsperiod. Verket handlar om den expanderande militära närvaron i Arktis och gruvindustrins effekter på natur och miljö.

Han engagerar sig i de bortglömda, nordliga delarna av Europa, som ofta blir utsatta för provsprängningar och gruvdrift, där militär och företag kan operera fritt utan insyn. Här önskar Andersson synliggöra den ökade militära närvaron som med stora tanks, och pansarfordon passerar som spöken i det vintervita landskapet, på fjällen, på myren och långt inne i skogarna i Europas norra arktiska region.

Ljudlandskapet av militära fordon och sprängningar har han själv spelat in. När militären dragit vidare, lämnas spåren efter deras operationer kvar i naturen – en förstörd berggrund, patroner och stora gropar efter hjulspår. Det är ett ärrat landskap som de lämnar efter sig och återställningen är föga tillfredställande och ofta förgäves. Här gestaltas och konfronteras egna personliga erfarenheter med de problem som följer i kölvattnet av de senaste decenniernas globala expandering och politiska och militära utveckling.

AS THE BREEZE MOVED ON THEY CAME TO A HALT

Andreas R Andersson medverkade i utställningsprojektet Untitled med den digitala och fiktiva utställningen As the breeze moved on they came to a halt. I utställningen som du ser här har konsthallens rum förvandlats till ett ödsligt och sterilt landskap, där kölden bitit sig fast och allt lämnats åt sitt öde. Utställningen består av fotografier, digitala fotomontage, fiktiva installationsbilder och två videoverk.

Förutom utställningen som du ser här nedan, fanns tre verk installerade på Göteborgs Konsthall.

ERIK ANDERMAN OM UTSTÄLLNINGEN:

De olika rummen i Andreas R Anderssons utställning är nästan otäckt autentiska, bara slagna av en så oanad och bitande köld att det är svårt att riktigt föreställa sig hur vi en gång i tiden kunde röra oss igenom dem. Som vana besökare kan vi ändå känna igen oss i konsthallens rymd, i ljusinsläppen och de vita väggarna. Men allt är ödsligt nu, som förbjudna zoner där de senaste andetagen måste ha omvandlats till en förlamande koldioxidförgiftning.

Det som kanske slår emot oss först är den skulpterade bilden av två frusna kroppar, en gång idealiserade för sina korståg och sin auktoriserade rovdrift. Här påminner de om en märklig manifestation och ett slags urskuldande av alla oss missionärer och prospektörer som aldrig ville se hur vår övertygelse, våra handlingar och jakt på troféer hela tiden bidrog till massdöd och en utarmad jord. En jord som fick bli någon annans bekymmer och smulor att försöka överleva av.

Sen framträder de ett efter ett; spåren som leder in i snön och genom de nedbrutna landskapen. Vi står snart inför väldiga maskiner. Osentimentala reliker och lämningar som tycks ha frusit fast i tundran. I utställningen är de mörkt lysande och digitala hägringar. I verkligheten är de bortträngda sår i tiden och ett nästan helt självgående vapen i den globala ekonomins ockupationsmakt och banala våld. Ett våld som strömmar ur den upphetsade föreställningen om en evig produktion och som outtröttligt tuggar i sig landmassa efter landmassa, skövlar, spränger och tär.

Erik Anderman är verksamhetsutvecklare-konst på Region Gävleborg.