Johan Zetterquist-
Kill the poor
Eat the rich

Influerad av uttryck som black metal och punk, likväl som filosofi och stadsplanering, förvandlade Johan Zetterquist Göteborgs Konsthall till en stor installation bestående av bland annat väggmålningar, skulpturer och video.

Flera av verken var gjorda specifikt för denna utställning, andra spänner över ett helt decennium. Zetterquist tecknar en dystopisk och ironisk världsbild där ingen kommer undan undergången oavsett vilken samhällsklass man tillhör. Hans konst uttrycker ett konsekvent motstånd till maktstrukturer och överhögheter, speciellt riktat mot kyrka, stat och kapitalism. Hans samhällskritik formuleras framför allt genom proposals, visionära förslag och modeller av projekt som hittills aldrig förverkligats. Förslagen åberopar en annan världsordning där estetik och frihet går före ekonomisk tillväxt.

Utställningen Kill the Poor Eat the Rich med Johan Zetterquist var ett allkonstverk och på samma gång ett knytnävsslag i solar plexus. I denna separatutställning förvandlade han Göteborgs Konsthall till en enda installation som bestod av ett då flertal nya verk och varianter eller remakes av tidigare verk som spänner över ett decennium. Redan i första salen möttes betraktaren av en kollision av verk i ett flertal medier. I utställningen såg man installationer, målningar, video och skulpturer.

Zetterquist låter fantasin löpa fritt och i hans värld tillskrivs monumentet oanade möjligheter. Här fanns till exempel ett förslag om att borra hål i månen, förslag att riva ner arkitekten Ralph Erskines höghus i Göteborgs hamn endast för att uppföra ett likadant – bara mycket, mycket större, och att bygga höga hångeltorn i varje stad som saknar en utkiksplats. Dessa förslag till konstverk slår hål på föreställningen om monumentet som idé och artefakt genom att ifrågasätta hur monument ska se ut enligt existerande normer och god smak. Zetterquist klargjorde även med sina lekfulla förslag de bakomliggande politiska motiven till existerande monument och visade på de funktioner de traditionellt fyller: som politisk maktdemonstration och fallossymbol.

De förslag till monument som Zetterquist ägnar sig åt har varken funktion eller syfte utan blottlägger bakomliggande mekanismer. Hans förslag framstår som smått galna, ibland oönskade och som hämtade ur en absurd pjäs. Hans tes pekar på någonting väsentligt: ingenting är omöjligt, det handlar bara om ekonomiska prioriteringar och politiska beslut.

Utställningens provokativa titel bestod av två sammanslagna fraser hämtade från musikgrupperna The Dead Kennedys, ett punk- och hardcoreband, och Motörhead, ett hårdrocksband. Titeln illustrerar en kraft som slår mot alla klasser, med andemeningen att det inte spelar någon roll om man är rik eller fattig eftersom det ändå slutar illa. Antingen dödas man eller så äts man upp, antingen av systemet eller av den ideologi som samhället vidmakthåller.

Zetterquists konstnärliga metod tar sig uttryck som ett bångstyrigt och konsekvent motstånd till normativa maktstrukturer oavsett sociala, politiska, kulturella, religiösa eller ekonomiska. Med sin konst utmanar han det som anses vara det konventionellt vedertagna i vårt samhälle, men också vårt mänskliga beteende i den kultur vi lever i. Det finns ofta en samhällsaktualitet i Johan Zetterquists konst – ett samhälle som dechiffreras och analyseras utifrån politiska och ekonomiska prioriteringar, exempelvis verket A Monument Celebrating the End of Capitalism as We Know It som visar fartyg i modellform, nerstuckna med fören i marken.