makten. staden. konsten.

Makten. Staden. Konsten. är en programserie med samtal, presentationer och konstnärliga framföranden som undersöker konstens förhållande till en global och segregerad urbanitet. Genom att ställa skilda konstnärliga praktiker, medier och genrer jämte varandra tecknar serien en rörelse genom olika sociala och institutionella rum för konst. Samtidskonsten och den offentliga konsten prövas här utifrån sina urbana villkor.   

Hur reproduceras stadens gränsdragningar och konflikter genom konsten? Riskerar konsten att spä på ojämlikhet och motsättningar, eller har den förmågan att omskapa villkoren för hur staden delas och delas upp? Den frågan var vägledande då Makten. Staden. Konsten. startade hösten 2018 med ett samtal om exkluderingsmekanismer och maktstrukturer i samtidskonsten. Konstkritikern Macarena Dusant som då var redaktör för Kultwatch, poeten och aktivisten Sabrin Jaja och konstnären Maja Hammarén talade med Daniel Terres, Stina Edblom och Britta Söderquist på Kulturförvaltningen i Göteborgs stad om vad som bör göras för att institutionskritik på konsthallar och museer inte endast ska bli en fjäder i hatten på institutionen som bjuder in.  

Samtalet om institutionskritik var ett initiativ till att kartlägga, dels konstens sätt att kategorisera och exkludera, dels möjligheterna att göra den till en plattform för fler. Tillfället strax därefter visade filmregissören Aleksi Pohjavirta sin dokumentär The New Dictators – Archaeology of Hellsinki graffiti om Helsingfors graffitikultur, från början av 1980-talet till idag.

Detta nedslag i graffitihistorien följdes i mars 2019 av Konst från parallellsamhället, curaterat av poeten Suad Omar. DJ Nessa spelade musik och Ikram Abdulkadir installerade sitt fotografiska verk Salma samt läste poesi tillsammans med Omar och Nachla Libre. Eventet poängterade en uppdelad stad och samtidigt de platser och situationer för konst som konstnärer genomkorsar.

Hösten 2019 gick programserien under namnet Centrum är periferin då graffitiwritern och konstnären Leon från FY Crew visade filmen Lost Tapes Bs As, som skildrar några graffitimålares resa till en graffitioas i Buenos Aires tunnelbana. Författaren Yoko Carlsson läste Forever Young, en text som senare utvecklades i ett specialnummer av tidskriften Ord&Bild, med Urban Konsts Patrik Haggren och Daniel Terres som redaktörer.

Därefter visades The Center Is The Periphery – A Hammarkullen Story av den chilenska fotografen Futuro Berg, och Gloria Esteban från organisationen Hammarkullen 365 talade om det mångåriga arbetet med att främja möjligheterna för muralkonst i Hammarkullen.”

Slutligen visades konstnären Mr Bricks film Tropicalismo Mágico där den politiska aktivismen mot militärjuntan i Argentina ställs i relation till graffitins formspråk. Filmens växling mellan personliga och politiska poetiker betonades samtidigt av en performance av Mr Bricks.

Brödtjuven: konstens roll i klasskampen, utgick från en teckning av Knud Stampe (1936-1996) som tillhör SKF:s verkstadsklubb och föreställer ett mardrömslikt industriarbete. Konstnären Michele Masucci formulerade en övergripande frågeställning: vad kan vi lära av 1900-talets fackliga kulturengagemang? Hur ser dagens arbetarkonst ut och genom vilka uttryck formas en politisk rörelse?

Margareta Ståhl presenterade den historiska arbetarrörelsens bildkonst och konstnären Benj Gerdes visade filmer ur sitt projekt om konflikten mellan Hamnfyran och APT Terminals i Göteborgs hamn som ägde rum 2016-2019. Författaren Felicia Mulinari talade om poesin som ett sätt att minnas kollektiva kamper, vilket senare utvecklades till en essä i Urban Konst-numret av Ord&Bild.

I februari 2020 ställdes frågan: Vem äger staden? Paula Urbano och Maryam Fanni från Mapping the Unjust City / Vem äger staden, ett konstkollektiv som arbetar med medborgarrättigheter i relation till ägandet av gemensamma platser och torg, presenterade sina strategier för att göra de osynliga förhållanden som präglar den ojämlika staden synliga och gripbara.

De samtalade med konstkritikern Frida Sandström, som berättade om utställningen En enkel men underbar anordning, ett Urban Konst-projekt om förklädnader, synlighet och kamouflage i stadsrummet som konstnären Gabo Camnitzer och en grupp högstadieelever genomförde på Lövgärdesskolan och Göteborgs Konsthall.”

I februari 2022 återuppstod Makten. Staden. Konsten. på Blå stället i Angered med två filmer som fotografen Bouba Touré och fotografen/filmaren Raphaël Grisey gjort tillsammans med teatergruppen Káddu Yaraax.

Xeex Bi Du Jeex – A Luta Continua (70 min, 2018) och Traana – Temporary Migrant (27 min, 2017) bildar ett arkiv kring jordbrukskollektivet Somankidi Coura i Senegal. Kollektivet startades på 1970-talet av återvändande migrantarbetare och aktivister från Frankrike. Arkivet och filmerna handlar om migrantarbetarnas kamp för frihet och rättvisa livsvillkor – men också om den pan-afrikanska rörelsens arv av lokalkunskap om ekosystem och kollektivt arbete.

I Angered visade också konstnären och aktivisten Emma Dominguez sin kortfilm Exil, om exil i en svensk kontext. Vad händer med sorgen som uppstår när vi hittar rötter bland betongen men tvingas att lämna platsen? Det sägs att trauma går i arv även fast vi inte upplevt exilen själva. Hur gör vi för att bli hela igen? 

Thiago de Paula Souza talade om hur protester mot gigarbetets villkor i São Paulo de senaste åren förenat sig med aktioner mot koloniala monument i staden. Kamaly kartlade de konkreta intressen som genomsyrar dagens offentlighet i historiska bilder och monument i staden som bland annat högtidlighåller profit och kolonial expansion. Kazemi Veisari gjorde en performance utifrån sitt montageverk Berättelse i förflyttning som var med i Ord&Bilds nummer om Urban konst. Där figurerar NASA-foton från Mars, en avgjuten bit av Årstafältet från tiden före bostadsrätterna, en exkursion genom Wiens pandemitomma museer fyllda med plundrade föremål och konstnärens minnen av televiserade infrabilder på USA:s invasion av Irak.

I augusti 2022 samarbetade Makten. Staden. Konsten. med Frame om Waiting Room, en performance av dansaren och koreografen Mona Namér som framfördes av dansarna Cajsa Godée och Timothy Kakeeto med musik av LVDF och visuals av Jenny Forsgren. Stycket var ett utdrag av ur arbetet med en scenkonstföreställning – som som bygger på Namérs film A Bath in My Mother’s Womb, en experimentell kortfilm som genom dans utforskar stadierna födelse, kaos och stillhet.  

Hösten 2023 handlade Makten. Staden. Konsten. om ljusbrytning och färg via Geraldine Juárez performance Micro Color. I utställningen av Göteborgskolorister på Göteborgs Konstmuseum använde Juárez ett digitalt mikroskop för att skapa animationer och förvandlingar av texturer och ämnen. En serie färgövningar där teknologi används för att komma närmare världen, som projicerades ut i rummet. Curatorn för Den underbara färgen – Göteborgskolorismen i nytt ljus, Kristoffer Arvidsson, talade om Göteborgskolorismen som var omgivningen för Juaréz performance.

Sedan fortsatte serien på livescenen Skeppet i samarbete med Frame och ABF. Denna gång handlade Makten. Staden. Konsten. om iscensättningen av konflikten mellan folk och stat genom dans och organisering, rörelse och folkrörelse. Gest, minne och uppror togs upp via Isabella Solar Villasecas film Beware of the Giant. Pixliga och lågupplösta bilder från militärkuppen i Chile 1973 varvas med bilder från folkupproret som startade 2020. Filmen undersöker dans och musik som protest mot social och ekonomisk orättvisa i Violeta Parras och Victor Jaras spår, och som en estetik i nationalstatens propaganda. Därefter visades scener ur Dennis Harveys och Lars Lovéns pågående dokumentärfilmsprojekt Celtic Utopia, som komponerar en bild av nutida irländsk folkmusik under omförhandling, en samtida folkkultur med syftet att ”skrämma präster och politiker”. Dagen avslutades med dansen Caporales av Las Machas från den Hammarkullenbaserade föreningen CDC Libertad. Caporales är en karnevaldans med ursprung i Bolivia på 1960-talet som mixar andinska, afrikanska och europeiska element. Las Machas är en gren av Caporales där kvinnor framför dansens traditionellt manliga steg i manliga dräkter. Koreografierna och dräkterna bär spår av koloniala maktdynamiker.