Tomas
Lundgren

Tomas Lundgren, född 1985, bor och verkar i Göteborg. Lundgren målar med olja i gråskala och använder ofta gamla glömda arkivfoton som förlaga.

Lundgren är utbildad vid Valands konsthögskola i Göteborg där han tog examen 2013. Han har fått flera stipendier bland annat Fredrik Roos stipendium 2014, Beckers Konstnärsstipendium 2016 och Konstnärsnämnden. Lundgren har medverkat i flera separat- och grupputställningar band annat på Röda Sten Konsthall, Moderna Museet i Malmö och Dalslands Konstmuseum. Han finns representerad på i privata och offentliga samlingar, bland annat Göteborgs konstmuseum, Moderna museet och Statens Konstråd.

På Göteborgs Konsthall medverkade Lundgren i utställningen Med nya ögon – Mellankrigstiden genom linsen, 11 december 2021 – 27 mars 2022.

Utställningen med nya ögon

Lundgren medverkade i utställningen Med nya ögon – Mellankrigstiden genom linsen, med fyra oljemålningar målade efter fotografiska förlagor från mellankrigstiden, samt ett verk som består av handkopierade sidor från utkastet till Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt.

Oljemålningarna Ammit, Blacker, Fränzi och Van Meegeren är målade efter fotografiska förlagor från mellankrigstiden. Flickan, Fränzi Fehrmann, var modell åt den tyska expressionisten Ernst Ludwig Kirchner, vars verk visades i den ökända utställningen Entartete Kunst, där den nazistiska regimen visade konst de ansåg vara ”degenererad”. Piloten Blacker var först att flyga över Mount Everest. Konstförfalskaren Han Van Meegeren, vars händer blandar färg på en palett, livnärde sig på att vara konstförfalskare. Han blev känd för att ha sålt en ”Vermeer” till Hermann Göring. Den kvinnliga demonen Ammit från egyptisk mytologi fotograferades av Harry Burton när Tutankhamons grav öppnades på 1920-talet.

De fotografiska förlagorna visar på en brokig historisk tid full av motsättningar, experimenterande och upptäcktsresor, en tid då traditioner utmanades och nya formades, en tid av brutalitet och ofattbar grymhet.

Rutsystemet som Lundgren använder sig av delar in målningen i flera fält. Han har målat en ruta åt gången, med de övriga delarna maskerade. Det kan skilja månader mellan varje ruta, därav de små skiftningarna i varje målning. De gamla fotografierna som blivit målningar förhåller sig till frågan om hur vi förhåller oss till det förflutna. När vi minns aktualiseras något i dåtiden. Samtidigt finns det alltid något ofullständigt i detta återskapande. I varje minne finns en förskjutning, en viss typ av förvrängning, som utgör det osäkra i bilden. På samma sätt som Van Meegeren manipulerar Lundgren historien på ett eller annat sätt. Kvar finns glappet, ett mellanrum mellan oss och historien som aldrig helt går att överbrygga.

Verket Le Temps Retrouvé består av handkopierade sidor från utkastet till Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, skrivna 1909-1922. Liksom i Prousts romansvit innefattar Lundgrens teckningar ett sökande efter att förstå en historisk tid som inte längre finns. Det långsamma återskapandet av de historiska bilderna blir en strävan, ett försök eller en gest, som aldrig helt når fram. Vad som istället uppenbaras är en glipa innehållande den del av dåtiden (eller förståelsen av den) som aldrig helt kan nås. Den del som för alltid förblir i det förgångna eller i det dolda. Liksom romansviten börjar med att minnen från barndomen väcks av smaken av en madeleinekaka pekar Lundgrens målningar mot ett slags sökande som kommer ur det kroppsliga. En spaning som gestaltas i handen, som en förkroppsligad gest som för evigt söker och som delvis – men aldrig helt – finner.