Moa Israelsson

Moa Israelsson, född 1982 i Ljungby, bor och arbetar i Åkers styckebruk. Israelssons konstnärskap rör sig ofta i gränslandet mellan fiktion och verklighet, hennes skulpturer liknar föremål vi känner till, men är tillverkade av andra material och dimensioner än vi är vana vid.

Hon är utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm där hon tog examen 2010. Israelsson har erhållit flera stipendier, bland andra Marianne och Sigvard Bernadottes konstnärsfond och Sörmlands läns kulturstipendium. Hennes verk har visats i flera separat- och grupputställningar i Sverige och internationellt bland annat på Galerie Forsblom, Biwako Biennalen i Japan och Småland konstarkiv i Vandalorum. Hennes verk finns inkluderade i privata och offentliga samlingar, bland annat på Eskilstuna konstmuseum och Statens Konstråd.

På Göteborgs Konsthall medverkade Israelsson i utställningen Vår himmel röd, 19 september 2020 – 10 januari 2021.

Utställningen Vår himmel röd

Israelsson medverkade i utställningen Vår himmel röd 2020-2021 med installation Go, Gone. Verket består av tio hängande skulpturer i olika storlekar. Skulpturerna är formade som stora sovsäckar, mjuka och till synes slitna av yttre åverkan. De omsorgsfullt handsydda skulpturerna vittnar om den trygghet som sömnen inger, men också sårbarheten. Tyget blir ett försvar, ett lager mellan kroppen och världen som skyddar och värmer mot det som sker utanför. Verkets titel Go, Gone antyder att något gått förlorat och får sovsäckarna att likna tomma skal. Det enda som återstår är minnet av det som en gång funnits. Samtidigt inger den uppmanande titeln också ett hopp om att lämna förlusten bakom sig och gå vidare, att bli fri, och precis som puppan i en kokong förvandlas och pånyttfödas.

Materialvalet, silke och läder, förstärker känslan av skulpturerna som kokonger, skapade av naturen snarare än syntetiskt framställda av människan. Där det ena är ömtåligt och skirt, är det andra tåligt, slitstarkt och grovt. Kontrasten mellan materialen, det skira och mjuka, det grova och smutsiga, bidrar till en känsla av sällsamhet och förfrämligande: föremålen känns bekanta men samtidigt underliga.