Kjellåke Gerinder är född 1943 i Borås. Gerinder är en mångsysslare och arbetar med alla typer av material; från olja till stenhuggning.
Kjellåke Gerinder är utbildad vid Akademin Valand och sökte sig sedan vidare till konsthögskolan i Stockholm. Att arbeta med flera olika typer projekt och material är något Gerinder har stor erfarenhet av. Han har gjort allt från att rita paviljonger till Liseberg, teckna miljonprogramshus i Hammarkullen och arbetat med stora reliefer i ek för Dicksonska i Landala.
Gerinder har inspirerats av konstnärer som Philip Von Schantz, Åke Pallarp och Rune Jansson, som var hans lärare under hans tid på konsthögskolan i Stockholm.
Det har blivit många utställningar i svenska gallerier och konsthallar genom åren. Han har också deltagit i internationella biennaler, triennaler och samlingsutställningar i Italien, Indien, USA, Polen, Island, Mexiko och Norge.
1989 erhöll han Nordisk Teckningstriennals pris.
se utställningBurnout
Kjellåke Gerinder tecknade sin serie Förort år 1971 då han som ung och blivande konstnär, tillsammans med en landskapsarkitekt, arbetade som assistent med förarbetet inför byggnationen av miljonprogrammen i Göteborgs förorter; Ramberget, Lövgärdet och Hammarkullen.
Verken utgjorde ett skarpt och kritiskt inlägg i 1970-talets miljödebatt som omgärdade den dåvarande politiska visionen av att utvidga stadskärnan. Verken gestaltar högar av skrot, bildelar, bilvrak och annat skräp som fanns att finna i de annars gröna och frodiga naturområdena som utgjorde platserna. I sina verk har han skapat ett collage där bilvraken omgärdar de höghus som börjat växa fram i områdena för att spegla det ohållbara förhållandet mellan människan och naturen; den ökande konsumtionen och det avfall som vi efterlämnar oss – där bilen blir en dystopisk symbol för den annalkande miljökatastrofen.
Med dagens ögon tycks verken också kommentera den övergivenhet som präglar flera av dessa hårt utsatta områden. Gerinders teckningar kan ses både som dokument över en mycket speciell tidsanda, och en kuslig förebådelse om den sociala och ekonomiska segregation som följde i kölvattnet av miljonprogrammet femtio år senare.
Aftonbladets Ulrika Stahre om utställningen
Skrotade bilar på hög, människor framför stora anonyma höghus. Det är modernitetens dystopier, sedda för femtio år sedan och nu delvis förverkligade – särskilt när förorten oavbrutet stigmatiseras och ökade klassklyftor förstärks av att rena elbilar är förbehållna villakvarterens tystnad.