TAL I SAK
Omslag till informationsbroschyr.
Tal i sak var en tematisk samlingsutställning, curerad av Carl-Erik Hammarén, som adresserade frågor kring militarism, våld och pacifism. Utställningens då unga konstnärer presenterade måleri, collage, skulptur och ett ljudverk. Till utställningen arrangerades även en offentlig debattkväll ”Krigsmakt eller alternativa försvarsformer? Passivt motstånd, u-hjälp, fredsforskning osv.”
Utställningen skapade debatt om hur en demokrati egentligen ska försvaras, men även syrlig kritik för att konstnärerna ”nyvaket” illustrerar hur verkligheten ser ut, utan förslag på hur man ska bekämpa motsättningarna i världen. Ur konsthallens perspektiv är utställningen intressant på flera sätt. För det första förebådar Peter Dahls serie Vårt rum den stora skandalutställningen Skräck, som visades året därpå, där en av Dahls målningar beslagtogs av polis, och vilken ledde till att intendent Hammarén inte fick fortsätta sitt arbete. Men även att Jacques Zadigs verk Unidentfied object förmodligen är det första ljudverk som visats på Göteborgs Konsthall.
FÖRORD AV CARL-ERIK HAMMARÉN
Det känns bra för ovanlighetens skull – vi har haft relativt få temautställningar – kunna påstå att de utställande konstnärerna har någonting gemensamt. Ett ärende, gripbart, gemensamt. Angelägnare, än odlandet av detta mystiska och skimrande personliga som skiljer människor åt.
Säg att deras ärende är att ge uttryck för den avsky och skräck som gripit dem inför det våld och maktmissbruk av skilda slag som detta decennium bevittnar. Säg att deras ärende är att protestera mot kapprustningen, mot den nya militarisen eller mot världens största småstatsförsvar – veterligen vårt eget.
Genom att synliggöra det onda, åkalla det och peka på det med pekpinne, fungerar dessa konstnärer som opinionsbildare och bidrar därmed, efter förmåga, till att förändra världen. Detta har givetvis med politik att göra. Den påfallande sakligheten och realismen i den samhällsengagerade konsten har kommit oss att kalla utställningen ”Tal i sak”. Jag är medveten om att det är en titel som ganska bjärt kontrasterar mot en del av denna utställningens ångestfyllda visioner, men som å andra sidan är adekvat mot det effektiva draget av det andra. Detta behov, inte bara inom de s k bildande konsterna, att tvinga åskådaren se de trasig kulhålen.
Jacques Zadigs ”Unidentfied object” är förmodligen det första ljudkonsverk som presenterats på Göteborgs Konsthall.
LJUDKONSTVERKET UNIDENTIFIED OBJECT
Verket Unidentified object av Jacques Zadig, som han själv kallade för en phonomobil, är förmodligen det första ljudverk som visats på Göteborgs Konsthall. Ljudverket hängde från taket i Stora salen och bestod av en tefatsliknande plexiglasbehållare full av sladdar och högtalare.
Ur högtalarna hördes en bandloop med en collagekomposition som bestod av 15 sekunder tidsignal, syndabekännelsen dubbelexponerad med Beatles All you need is love i 100 sekunder, tal av Adolf Hitler i 27 sekunder, A day in the Life med Beatles dubbelexponerat med tal av Lyndon B. Johnson i 80 sekunder, Sven-Ingvars låt Jag ringer på fredag i 15 sekunder, ljudet av en geigermätare i 23 sekunder, ljudet av stressade lärare dubbelexponerat med Everybody needs somebody to love med Solomon Burke i 60 sekunder, skrattande människor, skönhetsreklam för Rakos i 25 sekunder, sportreferat i 35 sekunder, människor som skrattar, börsnoteringar dubbelexponerat med kanondunder i 57 sekunder, människor som skrattar, tal av Eisenhower i 20 sekunder, människor som skrattar, röst som läser statistik över upprustningen 20 sekunder, ljudet av en atombombsexplosion 8 sekunder, citat av Napoleon XIV i 40 sekunder, skrattande människor, citat av Napoleon XIV i 28 sekunder, skrattande människor, Something happens to me med Nat King Cole 30 sekunder, upprepning av Something happens to me dubbelexponerat med tal av Charles de Gaulle i 60 sekunder, rasistiska kommentarer och skrik i 18 sekunder, nyhetsrapportering om Mellanösternkonflikten i 27 sekunder, information om Beatles i 20 sekunder, människor som skrattar, Beatles When I’m sixty four dubbelexponerat med tal av Lyndon B. Johnson i 62 sekunder, försvarspropaganda i 15 sekunder, tal av Eisenhower 7 sekunder, tal av Hitler 33 sekunder, människor som skrattar, Jag ringer på fredag i 30 sekunder, människor som skrattar, Eisenhower i 10 sekunder, människor som skrattar, krigslarm i 5 sekunder, Napoleon XIV, människor som skrattar, fredsvisa av Donovan i 23 sekunder, hundar som skäller 7 sekunder och Fröken ur.
Dåtidens kritiker nämnde alla detta främmande inslag i utställningen men ingen omskriver det på samma sätt som övriga konstverk, utan behandlar det mest som ett upptåg. Rolf Anderberg skriver något motsägelsefullt i Göteborgs-Posten ”Han har också gjort en sådandär grej i plast med bild och ljudcollages som man sett så mycket av nu och inte har något mer att säga. Hans verk bidrar ändå till stämningen. Den är något ovanligt i konstsammanhang och borde kunna locka en annan publik än den estetiskt orienterade.”
DEBATTKVÄLL
Torsdagen den 25 september 1969 anordnades debattkvällen ”Krigsmakt eller alternativa försvarsformer? Passivt motstånd, u-hjälp, fredsforskning osv.”
”Omkring 150 personer, övervägande ungdomar och påfallande många pax-sympatisörer och FNL-vänner, lyssnade mer eller mindre ljudligt”, skrev Hallands Tidning. Speciellt inbjudna var riksdagsman Jan Bergqvist (s), överste Nils Sköld, konstnär Gerhard Nordström, Rutger Fridholm (ordförande, fredsföreningen PAX) och Roger Cross medlem i kommunistiska förbundet.
Verket ”Generalen säger III” var en av 20 så kallade planscher som Nordström ställde ut.
VERK OCH KONSTNÄRER
Peter Dahl
Peter Dahl (f. 1934) visade de tre målningarna Kö (ansiktlösa), Patienten och Anklagade tillsammans med sviten Vårat rum I-XII som beskrevs som ett arbetsutkast. Utöver detta presenterade han även fyra skulpturer.
Innan utställningen Tal i sak hade Dahl, som gick ut Konsthögskolan i Stockholm 1963 haft separatutställningar på Galleri Prisma i Stockholm och i Malmö 1967 och 1968 . Han hade också tillsammans med Ulla Zimmerman deltagit i samlingsutställningen ”Vi och de” på Galleri Prisma i Stockholm 1969. Vid den här tiden var Dahl lärare på Gerlesborgsskolan i Stockholm.
Åke Nilsson
Av Åke Nilsson (f. 1935) presenterades tio målningar, däribland de två triptykerna Ockupation och Demonstration. Nilsson studerade vid Slöjdföreningen och sedan vid Valand, varifrån han gick ut 1958. Vid den här tiden hade han bland annat haft separatutställningar på Lilla Galleriet i Stockholm 1960, Maneten i Göteborg 1965 och Konstnärshuset i Stockholm 1966.
Gerhard Nordström
Gerhard Nordström (f. 1925) visade 20 antimilitaristiska bildkonstverk som han kallade för planscher, som i viss mån alluderar på den typ av visuella hjälpmedel som då användes i skolan, och är en blandning av tydliga visuella element och text. Återkommande är uniformsrockar, vapen, måltavlor och medicinska avbildningar av människans inre och verken har titlar som Militär kalender, God lön och utbildning, Generalen säger, Pro Patria och Vetenskapliga framsteg. Utöver detta visade han även tolv stycken objekt som Generalens tårta och Nationens hjärta som är en sorts tredimensionella versioner av hans planscher.
Nordström som var den äldsta konstnären som deltog i utställningen, gick ut Konsthögskolan i Stockholm 1949. Innan Tal i sak hade han bland annat hunnit med att ha separatutställningar på Malmö Museum 1951, Galleri Loftet i Malmö 1967 och 1969, på Krognushuset i Lund 1964, Sveagalleriet i Stockholm 1969. Han hade också deltagit i samlingsutställningarna ”Människa nu” och ”Det otäcka” på Lunds konsthalle 1967 och 1968.
Jacques Zadig
Jacques Zadig (f. 1930) presenterade nio målningar och tre grafiska blad. Utöver detta visade han även sitt ljudkonstverk Unidetified object.
Zadig gick ut Konstakademien i Köpenhamn 1952 och hade haft separatutställningar på Galleri Leger i Malmö 1964 och på Sveagalleriet i Stockholm 1967. Precis som Nordström hade han även deltagit i samlingsutställningen ”De otäcka” på Lunds konsthall 1968.
Ulla Zimmerman
Ulla Zimmerman (f. 1943) presenterade skulpturinstallationen Vi som bestod av ett antal människogestalter byggda av skumplast, frigolit och limtrasor placerade runt om i utställningen i rullstolar.
Zimmerman var den yngsta konstnären och gick ut Konsthögskolan i Stockholm 1966. 1965 hade hon vunnit Ung Tecknare och 1969 hade hon sin första separatutställning, på Galleri Prisma i Stockholm 196. Hon och Peter Dahl gjorde även utställningen ”Vi och de” tillsammans på samma galleri 1969. Utöver utställningar hade hon även gjort scenografi för Riksteatern 1967-1969.
Alla konstnärerna utom Nilsson hade deltagit i utställningen ”Nej” på Gävle Museum tidigare samma år. Dahl, Nordström och Zadig hade även ställt ut på ”Involved in the World”, Uppsala ekumeniska möte året innan.