OVERGROUND

Overground var en samlingsutställning initierad av konstnärerna Cecilia Parsberg, Erik Pauser och Ola Åstrand.

Utgångspunkten var viljan att göra en utställning där konsten skulle komma i första hand. Verken skulle visas utan gemensamt tema eller teoretisk överbyggnad, som en motreaktion mot akademiseringen av samtidskonsten och mot curatorernas allt större makt i konstvärlden. Gunilla Grahn-Hinnfors skrev i en recension i GP den 18 september ”Många unga konstnärer vill möta publiken utan teoretiskt filter skapat av så kallade ”curators”. många väljer också alternativa former och nya platser för dessa möten. under året har flera konstnärsinitierade projekt visats på olika ställen i Sverige och det är säkert bara början på en ny trend”. Folke Edwards, dåvarande chef för Göteborgs konstmuseum, och därmed även Göteborgs Konsthall sa i en intervju ”Det har under 80-talet florerat en kritik mot så kallad ”curator-art; att utställningsverksamheten styrs av intendenter och teoretiker som drar fram sina linjer och sin syn, och att konsten därför rättar sig efter etablissemanget. Overground är intressant bland annat för att initiativet kommer från konstnärerna själva.”

Utställningens titel refererade till utställningen Underground som visades på Lunds Konsthall 1968 och som skapade rabalder, främst på grund av Sture Johanessons affisch med en haschrökande kvinna.

Intendent Carl-Erik Hammarén hade också blivit tillfrågad om Underground skulle visas på Göteborgs Konsthall vilket han förhöll sig positiv till. Men konsthallens styrelse röstade emot honom på grund av händelserna i Lund och hindrade på så vis att utställningen kom till Göteborg.

Overground anno 1993 skapade också upprörda känslor, men nu var det personalen och en fråga om arbetsmiljön som stod i fokus. Orsaken var verket Restingplace/Fountain for Genghis Khan som bland annat bestod av en stor pool där råolja pumpades runt. Konstverket var skapat av konstnärsduon Phauss, bestående av Erik Pauser och Michael von Hausswolff. Konsthallen var tvungen att stängas och oljan pumpas bort innan utställningen kunde återöppnas.

En annan gemensam nämnare med utställningen Underground var Folke Edwards som var chef i Lund 1968 och för Göteborgs Konsthall 1993.

NÅGRA VERK I UTSTÄLLNINGEN

Mårten Castenfors skrev i Svenska Dagbladet den 11 september, ”Med tanke på den institutionella dvala som ofta förknippas med Göteborgs konstmuseum är utställningen Overground i Konsthallen glädjande. Overground är äntligen en utställning som spritter av vitalitet och den besökare som förmår tränga sig igenom dess på ytan frånstötande väsen lär också inse att detta är en viktig tilldragelse som skildrar hur unga svenska konstnärer ser på vår tid.” Han fortsätter ”Utställningen är rå, våldsam och bitsk på gränsen till outhärdlig och därmed lik en ursinnig uppgörelse med alla ja-sägare och soffliggare.”

Utöver den oljestinkande konstruktion Restingplace/Fountain for Genghis Khan, med tillhörande levande kaniner i bur, av konstnärsduon Phauss,  kan nämnas Annika von Hausswolffs stora fotografi av en naken kvinna som ligger framstupa i blåbärsriset, vilket presenterades i oktogonen. Hausswolff gick vid den här tiden på Konstfack i Stockholm och verket som härstammar från samma år som utställningen ingår i serien Tillbaka till naturen. De iscensatta fotografierna i serien har blivit något av ikoner för den svenska 1990-talskonsten och ledde till att Hausswolff fick stor internationell uppmärksamhet. Verket tillhör idag Västerås konstmuseum.

Leif Elggren visade sviten Fäderneslandet (Brödrafolkets väl) i 35 delar och Cecilia Parsberg sin videoinstallation I am You are som bland annat blandade bilder av vackra fjällandskap tillsammans med dialogsekvenser ur amerikanska filmer. Henrik Håkanssons House of the Rising sun var ett halvfärdigt husbygge med masonit bågnande av fukt och där spannen på golvet bara klarade av att fånga upp en bråkdel av vattnet som droppade från innertaket. Stefan Karlsson tog emot besökarna iklädd vit labbrock och lät dem, indelade i de tre kategorierna arbetande, studerande och arbetslös skriva ned förslag på hur man kan lösa olika konstnärliga och existentiella problem.  I det inre galleriet visade Ola Åstrand fyra svartvita silk screen-tryck direkt tapetserade på väggen tillsammans med en militärvåningsäng i metall. Tre av de grafiska bladen föreställde en groteskt uppumpad man som trycker i sig proteiner och det fjärde stora, Öyvind Fahlström-influerade trycket var ett kollage av sönderklippta tuschteckningar.

KONSTNÄRER

Annika von Hausswolff, Stefan Karlsson, Leif Elggren, Henrik Håkansson, Lotta Antonsson, Mats Olsson, The Hafler Trio (Andrew McKenzie), Cecilia Parsberg, Phauss (Erik Pauser & Michael von Hauswolff) och Ola Åstrand.