HUS OCH TRÄD – SYMBOLER FÖR MÄNNISKAN
Vid ingången ses en av de fem hyddor som studenter från Chalmers byggde till utställningen.
”För två år sedan kom Jan Thomaeus med idén till en utställning på temat hus och träd. Som (i det förflutna) teckningslärare och (numera) bildterapeut har han studerat hur dessa motiv gång ¨på gång spontant återkommer i bilder gjorda av barn, tonåringar och psykiskt ’sjuka’.”
ur förordet till katalogen av utställningsamanuens, Håkan Wettre.
”När så många små barn så ofta väljer att teckna och måla just hus, är det inte godtyckligt. Hus betyder något viktigt för dem. När så många unga människor väljer motivet träd, har vi samma anledning att uppmärksamma detta. Förenklat, kan vi säja, att hus står för trygghet. Träd för växande. Eller, i båda fallen, motsatsen. symboler är inte entydiga…
…Till bildterapi kommer människor i alla åldrar, som mött för stora problem för att klara dem själva. Bild kan vara ett effektivt medel att bearbeta såna problem. Också i de situationerna blir motiven hus och träd vanliga. Inom kristendomen möter vi många exempel. Guds hus, Kristus som vingårdsträdet. När Kristus föds tar vi in ett träd: julgranen. Vid den sätter vi kanske ett pepparkakshus. I konst från alla tider: hos Rembrandt, van Gogh och Hill, hos Klee och Magritte.
Utställningen vänder sej inte minst till alla som arbetar med barn, unga människor och gamla. Det handlar lika mycket om psykologi som om konst – om man nu vill använda så fina ord. Kojan vi byggde som barn, under vilken rubrik hör den? Men den var viktig för oss då, och det är det enda betydelsefulla. Nu rycker vi kanske på axlarna åt den, i vår vuxna förståndighet. Men det är detta, som utställningen vill peka på: det som kan vara viktigt för oss, men som i ett teknokratiskt välfärdssamhälle riskerar att förbises.”
ur förordet till katalogen.
Seminarium
16-20 september 1978 annornades, i samarbete med Kursverksamheten och med stöd av Kulturrådet, ett seminarium i bildterapi med föreläsningar av Carlo Derkert, Maj-Brit Wadell och Jan Thomaeus, som också ledde flera workshops.
MEDVERKANDE
Sven Alfons, Mårten Andersson, Pär Andersson, Olle Brandqvist, Maud Comstedt, Lena Cronqvist, Lennart Didoff, Sten Dunér, Kjellåke Gerinder, Sixten Haage, Saara Harju, Elisabet Hasselberg-Olsson, Jan Håfström, Mona Johansson, Veine Johansson, Sven Ljungberg, Sivert Lindblom, Palle Nielsen, K-G Nilson, Helmtrud Nyström, Philip von Schantz, Hans Viksten, Martin Åberg.
Utöver detta presenterades reproduktioner av äldre konstverk och barn, patienter, psykiater och konstvetare medverkade i utställningen.
På väggen de tre verken Elitträdet 81974), Mitt folketshus i Fågelbro (1973) och Poeten (1977) av Hans Viksten. På golvet ligger Veine Johanssons verk Utlagd tid.
VEINE JOHANSSON – JORDKONST
I utställningen Hus och Träd – Symboler för människan deltog konstnären Veine Johansson med tre, för svenskt konstliv tidiga jordkonstverk.
Veine Johansson utbildade sig på Konstfack i Stockholm under åren 1964-1968, men hade även utbildat sig vid Ladvik skogsbruksskola och under fem års tid ägnat sig åt skogsarbetare i form av huggning, plantering, sågverkspraktik och skogstaxering i bland annat Skultuna och Grödingeskogarna. 1972 engagerade han sig i den progressiva barnteatergruppen Byteatern som turnerade med båt utefter Norrlandskusten. Under denna resa skapade han, på en nedlagd sulfitfarbrik på Svanö i Ångermanälven ett minnesmärke utifrån material som han hittade på platsen. Senare beskrev han detta som inledningen till sitt arbete med jordkonst. 1975 började han göra avgjutningar av träd och annat material från naturen, och skapade samtidigt en sorts diagram över relationer mellan natur, individ, samhälle, ekonomi, språk och tid. Vi tiden för utställningen på Göteborgs Konsthall verkade han som lärare vid Grundskolan för konstnärlig utbildning (Grundis) i Stockholm.
Till utställningen på konsthallen 1978 deltog Johansson med tre verk gjorda 1977-1978; Trädskinn (1977-78) i akryl och latexgummi, Stockprofil (1977) i epoxy och det 9 meter långa verket Utlagd tid (1978) i akryl. I ett brev till utställningsamanuens Håkan Wettre skriver Johansson:
”Mitt material, som du ser, är dels skulpturer, dels avgjutningar, måleri och texter, och de berör tre områden som fascinerar mig. Det är 1) de likheter, paralleller som finns, som man kanske kan lära sig något av. 2) Alla analoga utryck som finns i språket som syftar på natur – rutten, röta, förtorkad, förkrymt och vad som finns bakom talesätten som ”jag känner mig splittrad”. 3) Trädet som gestaltad tid och flöde.
I tidskriften Kalejdoskop, nr.5, 1981 skriver Elisabeth Haglund om verket Stammen från 1978:
”Veine Johansson valde ut en stam, som han kvistade och barkade. I ena änden av stammen karvade han sig in till de djupare liggande årsringar vars genomgående linjer han med knivens hjälp följde längs hela stammen. stammen fick på så vis sin form. Sedan sågade han av stammen på flera olika ställen och olika profiler skapades vid de olika snittytorna. De blev alla mycket mänskligt formade profiler. Men innan han hade sågat sönder stammen hade han gjort en gipsavgjutning på den. I formen lade han en plastmassa och fick en ’ny’ stam. Konstnärens ’slutliga’ bild hade fötts. Stammen omvandlad i sin form. Trädet, den avhuggna stammen, i ett nytt material. Denna glatta stam (Stammen, 1978) har Veine fotograferat på olika platser i naturen. Vid havsstranden. På klippor. I skogen.”
Citat ur brev från Veine Johansson till Håkan Wettre inför utställningen Hus & Träd.
Trädskinn (1977-78) . ”Barken – …man förhåller sig olika. Den döda ytterbarken som skyddar mot temperaturväxlingar och uttorkning”
