Even a
Perfect
Crime
Leaves A
Trace

Even a Perfect Crime Leaves a Trace var ett projekt av konstnären Anthony Marcellini som byggde på Göteborgs Konsthalls utställningshistoria.

Med verk beställda av Jörgen Svensson, Elin Wikström och Johan Zetterquist, performances av Karl Larsson och Matthew Rana; vid tiden nya texter av Cecilia Eriksen Wijk, Maja Hammarén och Adam Kleinman; och en utställning i utställningen med verk av Bertil Berg, Anders Bergh, Nils-Olof Bonnier, Monica Englund, Roj Friberg, Carl-Erik Hammarén, Bengt Hinnerson, Sandra Ikse, Bernt Jonasson, Berit Jonsvik, Peder Josefsson, Tord Lager, Folke Lind, Åke Nilsson, Barbro Reyman, Ronald Reyman, Graham Stacy, Solwei Stampe, Jörgen Zetterquist med flera.

Vi stod på en brottsplats, i en stor utställningssal, där hundratals människor har fått sätta livet till. Det var ett brott som hade tillåtits pågå i närmare 100 år, men ändå visste vi inte riktigt vem vi skulle skylla på. Det var ett perfekt brott, men även perfekta brott lämnar spår efter sig. Vi blev översköljda av bevis; vi såg fläckar på golven, märken på väggarna, möbler som medvetet flyttats för att täcka över ledtrådar och otaliga effektiva vapen; och både offren och förövaren hade gått med på att spela sina roller. Det var utan tvekan våldsamt och blodigt, men den här situationen hade absolut inte något ondskefullt eller illvilligt över sig. Men eftersom vi var detektiver – som anlitades av den anklagade för att representera offren – så kunde vi inte rå för det; vi älskade grymheten.

Om konstverk från tidigare utställningar kan ses som kroppar som har försvunnit – levande begravda i vissa fall, övergivna eller kremerade – så utgör arkivet en av de få ledtrådarna som visar hur dessa kroppar en gång var närvarande och aktiva – bevismaterial på en brottsplats. Från korrespondens, foton, kataloger, inköpslistor, intervjuer och essäer lärde vi oss någonting om vad som hände och vilka som var med i dessa tomma salar. När detta arkiv manifesterades som en utställning blev den också en kropp, en samling bevis, som snart kom att begravas. Konst kan alltid grävas upp, presenteras på nytt, omskapas och kanske återupplivas, men i likhet med bibliska figurer så förändras budskapet med varje nytt uppträdande och någonting går alltid förlorat.

Med verk av

Bertil Berg, Anders Bergh, Nils Olof Bonnier, Monica Englund, Roj Friberg, Carl-Erik Hammarén, Bengt Hinnerson, Sandra Ikse, Bernt Jonasson, Berit Jonsvik, Peder Josefsson, Tord Lager, Folke Lind, Åke Nilsson, Barbro Reyman, Ronald Reyman, Graham Stacy, Solwei Stampe, Jörgen Zetterquist med flera.