Disidentifikation

Göteborgs Konsthall satsade sommaren 2010 på en stor internationell grupputställning med några av samtidskonstens mest intressanta konstnärer.

Disidentifikation var en färgstark och lekfull utställning som presenterade verk från 1980-talet och framåt och omfattade skilda uttryck som video, fotografi, skulptur och måleri. Utställningen tog sin utgångspunkt i José Esteban Muñoz bok Disidentifications: Queers of Color and the Performance of Politics, och lyfte fram konstnärskap som belyste frågor kring performativitet och identitetsskapande samt dess politiska och ideologiska effekter. Element av maskerad, drag, alter-ego, förklädnad och förvandling speglades här i verk som omfattade både den närvarande kroppen och den som endast är synlig genom spår och minnen. I utställningen blandades fiktion och verklighet och i fokus stod den förvrängda, konstruerade och gäckande kroppen.

Historiskt sett har den samhällskritiska konsten utmanat hierarkier genom att använda sig av burleska och folkliga uttrycksformer, satir och återerövring av historier och ideologier. I utställningen Disidentifikation omarbetade konstnärerna populärkulturella uttryck som en strategi för att skapa subversiva, ironiska och lekfulla möjligheter till motstånd och aktualiserade den radikala potential som omger alternativa världar och identiteter. Med en närmast aktivistisk agenda undersökte möjligheterna att ta kontroll över omvärldens bild av den egna personen och utmana relationen mellan subjekt och betraktare.

Flertalet av konstnärerna hade aldrig tidigare ställt ut i Sverige och två av dem, Nick Cave och Wangechi Mutu, presenterade då nyproducerade verk.

KONSTNÄRER

Nick Cave, Lukas Duwenhögger, Rotimi Fani-Kayode, Simon Fujiwara, Charlotte Gyllenhammar, Kalup Linzy, Wangechi Mutu, Tracey Rose.