180° –
BEHIND ME

Från juni till september 2018 presenterades 180° Behind Me –den första svenska separatutställningen med den marockanske konstnären Mounir Fatmi.

I utställningen framträdde verken som textfragment som bar på flera olika berättelser, i kontrastrika installationer mot en vit rumslig inramning. Verken kretsade kring det skrivna ordet och dess mångfacetterade karaktär: dess skönhet, våldsamhet och skörhet. I verken framhävdes de lager av tolkningar och omtolkningar som vår historia består av. Här skildrades språkets politiska potential och det fria ordets hotade existens.

I installationer, videoverk, skulpturer och fotografier utforskar Mounir Fatmi människans tvivel, rädslor och begär. Han rör sig i spänningsfältet mellan öst och väst, och mellan anrika traditioner och den accelererade samtidens framfart.

I sina verk blottlägger Fatmi förtryckande politiska och sociala strukturer och kommenterar några av vår tids mest brännande ämnen. Bland annat lyfter han frågan om yttrandefrihetens hotade ställning idag, genom att undergräva ideologiska och religiösa dogmer och utmana dagens skenande konsumtionssamhälle.

Han ifrågasätter koder och normer i vårt samhälle genom att utforska arkitektur, språk och teknologi. Särskilt intresserar han sig för vilken roll konstnären får i ett samhälle som hotas av stora politiska och sociala omvälvningar – ett samhälle i kris.

I flera verk integrerar Mounir Fatmi den arabiska kalligrafin, både som språk och mönster. Ordens skönhet och deras kraft att både förena och förgöra löper som en röd tråd genom hans konstnärskap. Genom att arbeta med gamla teknologier och material som VHS-band, elkablar, lysrör, kopieringsmaskiner och tryck- och skrivmaskiner utmanar han tiden och samhällets framåtskridande rörelse. Här låter han istället teman som repetition, försvinnande och historiens tendens att ständigt upprepa sig vara centrala motiv.

Materialen han väljer för sina verk är på samma gång bärare av information, men fungerar även som arkiv i sig själva. Verken framträder som minnesmärken för det modernistiska framtidsprojektet och de berättelser som successivt raderas ur vårt historiska medvetande.