Jenin Grill Konsthall och Urban Konst vid Göteborgs Konsthalll presenterade Máximo Corvalán-Pincheiras första konstnärspresentation i Göteborg, med performanceverket La ropa sucia se lava en casa- Albayalde.    

Konstnärspresentationen bestod av två akter: ett performance som ägde rum utanför JeninGrill Konsthall i Kville och läsningen av en dikt. Centralt för Corvalán-Pincheiras performanceverket var gesten att tvätta, där barnkläder angreps med rent klorin. Kvällen avslutades med att poeten Patricio Galvéz läste en opublicerad dikt i 7 strofer. Dikten tillägnades hans 7 barnbarn, vilka han räddade från fånglägret Al-hol i Syrien efter deras föräldrar miste livet under kriget.

Sammanlänkandet av dessa symboliska element och tvättandets gester kan läsas med barndomens sårbarhet och den pågående asyl- och migrationsdebatten i Sverige som bakgrund. I konstruktionen av nationalstaten har barnen alltid haft en central plats i föreställningen och reproduktionen av ”ett folk”. De senaste åren har medicinska åldersbedömningar i Sverige visat hur ålder görs till en biologisk markör för de liv som anses värda omsorg och skydd.

Här träder åldern fram som en biologisk, sociopolitisk och kulturell gränsdragning, för att separera de liv som nationalstaten kan formge – och de liv som ska avlägsnas. Titeln La ropa sucia se lava en casa kan på svenska översättas till de smutsiga kläderna tvättas hemma, ett ordspråk för tystnadskultur. Undertiteln albayalde kommer från det arabiska ordet al-bayûd och används för att beteckna färgen blyvit: ett syntetiskt vitt pigment med mycket god täckningsförmåga. Färgen, som är mycket giftig och därmed förbjuden, var tidigare mycket vanlig i både konst- och byggnadsmåleri. Andra varianter av detta performance har tidigare presenterats i Santiago i Chile och Marseille i Frankrike.

Om konstnären

Máximo Corvalán-Pincheiras konstnärliga praktik rör sig mellan olika medier som performance, video och installation. Han prövar givna sanningar och kulturella mönster i det senkapitalistiska samhället genom att sätta samma särskilda konfigurationer av föremål, bilder, handlingar och personliga såväl som kollektiva berättelser. Hans verk består av reflektioner av dels nationalstatens inneboende motsägelser, dels maktens verkningar genom våra sätt att förstå och interagera med omvärlden. 

Máximo föddes i Santiago de Chile 1973, samma år som militärkuppen i Chile under ledning av Pinochet ägde rum, vilket ledde till hans faders mord. En händelse med ödesdigra konsekvenser för hans familj som tvingades i exil, först i Bogotá, Berlin, Havanna och slutligen Mexico City fram till 1990, året då familjen återvände till Santiago i Chile. Han erhåller en Fil.Kand vid ARCIS University och en masterexamen i konst vid Universidad de Chile. Máximo Corvalán-Pincheira, under sin 20-åriga karriär, har tagit stadiga steg i den internationella samtidskonstscenen, med 7 internationella biennaler, 19 priser, mer än 18 separatutställningar och över 29 grupputställningar i städer som New York, Buenos Aires, Barcelona, Seoul och Marseille. Máximo erhåller ett residens av IASPIS, Konstnärsnämndens internationella program för bild- och formkonstnärer (01.04.21-30.06.21) och arbetar för närvarande med sitt bidrag för Vancouver Biennale re-IMAGE-n.

Patricio Galvez, född den 22 juli 1968 i Chile, bosatt i Göteborg, är en svensk poet och musiker. Galvez uppmärksammades medialt för sin kamp att få hem sina sju barnbarn från IS och det syrianska fånglägret Al-Hol. Han åkte ner till Syrien, då den svenska staten inte ville hjälpa till, för att hitta barnen som då var mellan ett och åtta år. Enligt uppgifter från Wall street journal fick Galvez kamp en positiv effekt på andra europeiska stater att försöka få hem föräldralösa barn från Syrien som var medborgare hos dem.  

Galvez har, tillsammans med Joakim Medin skrivit boken Amanda: min dotters resa till IS, som gavs ut år 2022. I maj år 2021 hade dokumentärfilmen Children of the Enemy premiär. Filmen regisserades och filmades av Gorki Glaser-Müller som följde med Galvez till Syrien i sökande efter barnen. Filmen nominerades till 16 olika filmpriser och vann tre.   

Ett projekt av urban konst vid Göteborgs Konsthall i samarbete med Jenin grill Konsthall (Göteborg & den goda byrån) och Iaspis.