GKH digitalt
Svartvit teckning där en dolk riktas in i en spricka
Fragment ur konstverket Potosi av Mirna Ticona.

För en samtida konstkritik

Den etablerade konstkritiken har på senare år kritiserats för att slå vakt om en konventionell konstsyn som inte hänger med i tiden. I den här digitala programserien undersöker därför Urban Konst hur kritik kan skapas utifrån olika sätt att producera och betrakta konst; inom poesin, graffitin, aktivismen och filosofin.

Hur påverkas synen på konst och den kritiska blicken av olika erfarenheter och praktiker? Går det att omformulera konstens gränsdragningar, och bryta upp dess kategoriseringar? I denna samtalsserie omfattas konstkritiken inte endast av recensioner. Den är poesi, men också slagord. Ibland är den bilder som gör avtryck utan att förklara sig. Genom att positionera kritiken i olika fält och konstgenrer ställs konsten i olika blickfång. Det talas ofta om konstens kvalitet, skönhet, oberoende och angelägenhet – för vem?

I programserien bjuder Daniel Terres och Patrik Haggren vid Urban Konst in till konstpresentationer, poesiläsningar och samtal med bland andra Felicia Mulinari, Erik Hannerz, Mirna Ticona och Fredrik Svensk. Serien släpps här på hemsidan under hösten.

#1: Mirna Ticona

Columbus, the thief av Mirna Ticona.

Vi inleder serien för en samtida konstkritik med den Göteborgsbaserade konstnären Mirna Ticonas ljudverk The Monstrous Bodies of The Q’ara/ White/ Blancoides/ Criollos/ Mestizos/ Gamonales/ Colonizers. Verket är en del av serien Monstrous Bodies och släpps 12 oktober, dagen som också kallas för Columbus Day för att fira Christofer Columbus "upptäckt" av Abya Yala, också känt som Amerika. Men 12 oktober är dessutom ett viktigt datum i den antikoloniala kampen. På så vis kan Ticonas verk ses som ett antimonument; en kritisk gest som tar formen av en text som Ticona och hennes samarbetspartner Uma läser på både spanska och engelska.

Verket utgör den första av flera kritiska positioner som serien För en samtida konstkritik utforskar. Ticonas utgångspunkt i en lång historia av motstånd kan förstås som ett sätt att avkolonisera blicken, och genom det sker ett perspektivbyte som är viktigt även för konstkritiken.

Mirna Ticona betecknar sig själv som Aymara-Quechua/indígena/india/invandrare, antirasistisk, antikolonial och antipatriarkal konstnär från Bolivia, bosatt och verksam i Sverige. Ticonas arbete flätar samman konstnärlig kreativitet och politiskt engagemang för social rättvisa. Hon använder olika material och tekniker, från teckning, olja, tusch, akryl, akvarell, performance till muralmålning. Ticona anväder sin konst som ett verktyg i kampen mot det koloniala, kapitalistiska världssystemet, för moder jord och social rättvisa.