Digitala upplevelser

För en samtida konstkritik

Den etablerade konstkritiken har på senare år kritiserats för att slå vakt om en konventionell konstsyn som inte hänger med i tiden. I den här podden undersöker Urban Konst hur kritik kan skapas utifrån olika sätt att producera och betrakta konst; inom poesin, graffitin, aktivismen och filosofin.

Hur påverkas synen på konst och den kritiska blicken av olika erfarenheter och praktiker? Går det att omformulera konstens gränsdragningar, och bryta upp dess kategoriseringar? I denna samtalsserie omfattas konstkritiken inte bara av recensioner. Den är poesi, men också slagord. Ibland är den bilder som gör avtryck utan att förklara sig. Genom att positionera kritiken i olika fält och konstgenrer ställs konsten i olika blickfång.

Det talas ofta om konstens kvalitet, skönhet, oberoende och angelägenhet – för vem?

I programserien bjuder Daniel Terres och Patrik Haggren vid Urban Konst in till konstpresentationer, poesiläsningar och samtal med bland andra Erik Hannerz, Mirna Ticona, Emma Dominguez och Fredrik Svensk.

Poddavsnitten släpps här på hemsidan samt på vårt Soundcloudkonto. Du kan även lyssna på samtalen på Spotify eller Acast.

#5 Fredrik Svensk

Hur kan konstkritisk subjektivitet och praktik förstås i relation till vår tids ojämlikheter och konflikter?

I det femte avsnittet i programserien För en samtida konstkritik pratar Patrik Haggren och Daniel Terres från Urban Konst med Fredrik Svensk, konstkritiker, chefredaktör för Paletten och konstteoretiker vid HDK-Valand, Göteborgs universitet. Samtalet utgår ifrån Svensks pågående essäserie "Vithetens konstkritiska organisationsprincip", Paletten 2020, och behandlar konstkritik såväl som en verksamhet utförd av konstkritiker i offentligheten, som en allmän verksamhet bland alla som förhåller sig till konst.

I samtalet diskuteras hur konstkritiken i sin avsaknad av tydliga måttstockar både kan ha en inkluderande funktion och ge upphov till nya hierarkier mellan människor och uttryck i staden. Samtalet berör också konstkritiken som en integrerad del av styret av Sverige genom fostrandet av civiliserade medborgare – i en demokrati som långt in på 1900-talet kombinerade ekonomisk tillväxt med ökad jämlikhet och planeringen av bättre bostäder för alla. Men vad händer när ekonomin stagnerar och den estetiska kultur som motiverat konstkritiken utmanas av krafter som betecknats som mindre civiliserade? Samtalet följer utvecklingen av denna dubbelhet och motsättning i skiftet mot en allt mer decentraliserad, privatiserad och segregerad urban verklighet.

Den etablerade konstkritiken har på senare år kritiserats för att slå vakt om en konventionell konstsyn som inte hänger med i tiden. I den här digitala programserien undersöker därför Urban Konst hur kritik kan skapas utifrån olika sätt att producera och betrakta konst; inom poesin, graffitin, aktivismen och filosofin.

Samtalet ägde rum den 4 februari 2021
Musik: intro och outro av Wako Nazca Guerrilla Callejera
Foto: Juan Gomez, Unsplash.

#4: Emma Dominguez

Emma Dominguez, stillbild från videoverket EXIL.

- Min konst är kamp och frihet. Ibland är jag i kamp för att kunna göra min konst, ibland handlar den om kamp, Emma Dominguez.

I det fjärde avsnittet i serien För en samtida konstkritik pratar Daniel Terres och Patrik Haggren med konstnären Emma Dominguez. Samtalet tar sin utgångspunkt i Dominguez examensarbete på Konstfack som tog formen av den kollektiva utställningen ”Havet”. De går också in på Dominguez verk i grupputställningen MAMI: AMA: MÖDRAR på Botkyrka konsthall och hur det blev en del av ett omsorgsarbete.

I sitt konstnärskap använder sig Dominguez av konstens helande och kritiska potential, där gränsen mellan estetik och handling utmanas, ofta med strategier hämtade från kollektivt arbete i och utanför konstrummet.

Samtalet ägde rum den 31 januari 2021.
Musiken som spelas i början av podden: Sin Esperar av Wako Nazca.

#3: Per Englund

Slussen, foto Per Englund

I tredje avsnittet i serien För en samtida konstkritik samtalar Daniel Terres, projektledare för Urban Konst med fotografen Per Englund om att betrakta och dokumentera graffiti.

Att ta bilder på tillfälliga uttryck i stadsrummet visar sig vara ett sätt att rikta om blicken och navigera staden på nya sätt, en praktik i sin egen rätt. Samtalet synliggör kopplingen mellan tid, estetik och överträdelse samt hur det digitala fotografiet har förändrat vilka uttryck på stadens ytor som fångas genom linsen. När gatumåleriet fått komma in på institutioner och gallerier blir kanske graffiti och snabba bombningar alltmer relevanta som en urban motoffentlighet, som kameran dels bevarar, dels bidrar till att cirkulera.

Per Englund föddes 1981 i Göteborg, bor nu i Stockholm och har dokumenterat subkulturer, urbana miljöer och graffiti under mer än halva sitt liv. Han har publicerat bland annat San Francisco Sidewalk Inscriptions, THE BEAUTIFUL STRUGGLE och Kul att det körs, en dokumentation över tags som synts på Stockholms väggar åren 2012–2017.

Tips! Boken Kul att det körs av Per Englund (publicerad av Dokument Press, 2018) finner du i butiken på Göteborgs konstmuseum.

#2: ERIK HANNERZ

Graffiti piece av Ligisd, FY Crew, Istanbul. Foto: Futuro Berg.

I det andra avsnittet i serien För en samtida konstkritik samtalar Daniel Terres, projektledare för Urban Konst, med Erik Hannerz, doktor i Sociologi vid Lunds Universitet.

Hannerz forskar om identitet, subkulturer och kreativitet i relation till urbana miljöer. Så här i pandemins tidevarv spelades samtalet in via länk och berör frågor kring graffitins egen logik, nolltoleranspolitik, ökad privatisering och bevakning.

#1: Mirna Ticona

Columbus, the thief av Mirna Ticona.

Vi inleder serien för en samtida konstkritik med den Göteborgsbaserade konstnären Mirna Ticonas ljudverk The Monstrous Bodies of The Q’ara/ White/ Blancoides/ Criollos/ Mestizos/ Gamonales/ Colonizers.

Verket är en del av serien Monstrous Bodies och släpps 12 oktober, dagen som också kallas för Columbus Day för att fira Christofer Columbus "upptäckt" av Abya Yala, också känt som Amerika. Men 12 oktober är dessutom ett viktigt datum i den antikoloniala kampen. På så vis kan Ticonas verk ses som ett antimonument; en kritisk gest som tar formen av en text som Ticona och hennes samarbetspartner Uma läser på både spanska och engelska.

Verket utgör den första av flera kritiska positioner som serien För en samtida konstkritik utforskar. Ticonas utgångspunkt i en lång historia av motstånd kan förstås som ett sätt att avkolonisera blicken, och genom det sker ett perspektivbyte som är viktigt även för konstkritiken.

Mirna Ticona betecknar sig själv som Aymara-Quechua/indígena/india/invandrare, antirasistisk, antikolonial och antipatriarkal konstnär från Bolivia, bosatt och verksam i Sverige. Ticonas arbete flätar samman konstnärlig kreativitet och politiskt engagemang för social rättvisa. Hon använder olika material och tekniker, från teckning, olja, tusch, akryl, akvarell, performance till muralmålning. Ticona anväder sin konst som ett verktyg i kampen mot det koloniala, kapitalistiska världssystemet, för moder jord och social rättvisa.